Lars Eliasson's kommentar til resultatene

ICKE GODKÄNT!

Enligt min åsikt måste tyvärr betyget för de svenska luzernerstövarnas prestationer på jaktproven under säsongen 2007-2008 bli ”ICKE GODKÄNT”. Det hade varit avgjort trevligare att få avsluta min medverkan som statistikförare med en positiv syn på luzernerna.

 36 starter, 18 hundstarter och 18 tikstarter på elitprov och det resulterar i två elitettor! S52025/2004 Aydon och S53632/2003 Tello visar att deras resultat från i fjol inte var någon tillfällighet. Aydon följde upp fjolårets öppenetta med en elitetta och Tello höjde sig ett knäpp från fjolårets elitvåa till en elitetta. Dessa två är det enda ljuset i mörkret!

 Men sedan var det rena natta! INGA TIKAR klarade elitettan. Mörkret förstärktes på tiksidan då bara en enda tik lyckades klara en elittvåa och det var S33670/2003 Tällmyrans Mimmi. Tikarna  revanscherade sig något då tre av dem åstadkom prisvärda drev som räckte till en elittrea. Flitigt startande Raskenstams Bazza, 6 elitprovsstarter, hade otur dag två. Förstadagsdreven var lysande med full tid och goda egenskapspoäng men den svåra andradagen ville det sig inte. ”Gamla” S30010/99 Säbydalens Donna klarade av två Elk-treor, den ena dock med darr på ribban.

 Men hundarna skall inte yvas alltför mycket. Visserligen klarade två av dem en elittvåa men sedan var det ”rena natta” även för hundarna. S31329/2004 Klackebos Sacke får godkänt eftersom han klarade av både en elittvåa och en elittrea. Sacke hade otur eftersom han hade bra resultat på gång genom 120/50 första dagen men lyckades bara skrämma upp haren under ett 3 minuters drev andra dagen. Godkänt får även S59702/2004 Edvin som förutom sin elittvåa även hade bra resultat på dag 1 men misslyckades med att finna hare dag 2. Men sedan sänkte sig mörkret även över hundarna. Ingen mer än Sacke lyckades med en Ekl-trea.

 På 72 jaktprovsdagar i elitklass åstadkom våra svenska luzernerstövare endast 7 stycken 120-minuters-drev. Det kan inte bli godkänt för detta. Visserligen är det betydligt svårare att ställa upp på ett elitprov än ett öppenklassprov. I elitprovet måste man tävla på okända marker och är många gånger utlämnad till markvärdens och domarens kunskap om den lokala harstammen. Jag vet att man inte skall jämföra elitprov med elitprov men jag kan inte låta bli: Säsongen 2004-5 åstadkom Mårtenkullens Birk ensam sex 120-minutersdrev.

 På öppenklassproven, som för det mesta hålls på hemmamarkerna och där man vet var haren sitter och går, var det bättre resultat. 15 harettor jämnt fördelade med 7 på hundarna och 8 på tikarna och 4 rävettor för hanarna var ljuset i mörkret. Bäst var tikarna S40116/2004 Windanbergets Zorba och S59706/2004 Ella, som båda åstadkom två 120-minutersdrev med goda egenskapspoänger. Bäst bland hundarna var S38059/2003 Sturedalens Poj som klämde i med två rävettor.

 Men sedan sänker sig mörkret igen på tiksidan. EN ENDA TIK ÅSTADKOM EN ÖKL-TVÅA men sedan var det slut med pristagare. INTE HELLER EN ENDA ÖKL-TREA! Hundarna var bättre och får godkänt för 5 Ökl-tvåor och 4 Ökl-treor.

 I Norge ser det också mörkt ut. Endast 18 starter på Elitpröve av 6 tikar och 7 hundar. Mörkret blir kompakt när man tittar på norska tikarnas resultat. En enda tik, Ene, har erövrat pris på elitprov, en 3:a.  De övriga 5 har ”nollat”.

Hundarna, 7 stycken, har bättre statistik då tre har tagit sin EP-etta. Förre norske ordförandens Balder har förutom EP 1 dessutom tagit en EP 2. Glädjande har Pjokken, Birks son, erövrat en EP ! liksom Pluto.

På de norska öppenklassproven, ÅP, får hanhundarna godkänt då de tagit 9 stycken förstapris.

Tretton hundar har startat och bara tre har ”nollat”.

 Nio tikar har startat i ÅP och ALLA har gått till pris. Fyra av dem till 1 ÅP. De får också godkänt!

Den 26 maj 2008, när jaktproven för säsongen var avslutade för nästan tre månader sedan, ser jag i min dator att S38938/2002 Axemmy’s Vimse och S55148/2006 Axemmy’s Yra har deltagit på prov i Östergötland och gjort goda prestationer enligt sin ägare. Naturligtvis kollar jag upp deras resultat med Svenska stövarklubbens officiella resultatorgan Stövardata men där finns inga sådana prov redovisade den dagen. Jag tycker att det är skamligt av, antingen Östergötlands Stövarklubb, som inte redovisat sina öppna prov, eller så är det någon på Stövardata som sover eller inte har ordning på papperen. Så här får det inte vara! Det kan inte vara lätt för Luzernerringens styrelse att utse prestationsbästa hundar till årsmötet när resultaten inte redovisas officiellt utan kommer nästan TRE månader efter avslutad jaktsäsong.

 När jag studerar jaktprovs-statistiken för våra luzerner lägger jag märke till att ovanligt många drar sig ur elitprovet dag 2 om de misslyckats dag 1. Jag fick det till att 9 av 32 starter var avbrutna. 9 av 32 det är 28% det! Jag trodde inte mina ögon och räknade om och om, men det blev 28%. Naturligtvis blev jag nyfiken på om det var lika utbrett i de andra stövarraserna och det tog mig flera timmar att plöja igenom jaktprovsresultaten för Finskstövarna, Hamiltonstövarna och Schillerstövarna. Men alla låg på procentsiffror som kretsade runt 20. Att dra sig ur ett elitprov dag 2 om hunden misslyckas dag 1 är tydligen ett utbrett oskick. Det är ju så att en elit-etta får hunden om den tar två öppenklass-ettor eller en öppenklass-etta och en öppenklass-tvåa på de två elitprovsdagarna. Jag kan se på resultatredovisningen när hundägaren drar hunden dag 2 då han/hon inser att hunden inte har en chans att få sin elitetta, då första dagens resultat inte når upp till en tvåa. Därför uteblir de dag 2. Några kan givetvis ha giltig anledning. Domaren, som skulle dömt, står plötsligt utan hund att döma.  Domare som frivilligt ställt upp, åkt långa sträckor, kanske tagit ut semesterdagar eller övertalat någon kompis att byta arbetsdagar på jobbet! Norrmännen begriper det här och kräver veterinärintyg om man ”trekker” hunden.  Två ”trekkningar” utan giltigt skäl och man får inte starta mer den säsongen.  Sådana bestämmelser borde det vara i Sverige också! Vad skall en valpköpare tro när han/hon läser resultatlistan, kort drevtid och låg poäng första dagen och 0/0 andra dagen. Orkade inte hunden, höll inte tassarna, tog jaktlusten slut??? (För klarhets skull skall jag redovisa att min hund drogs tillbaka dag två efter en misslyckad förstadag. Hunden hade då noskvalster och startade inte mer den säsongen).

 Vad händer nu? Jag tycker att styrelsen, avelsråd och tävlingskommitté skall diskutera framtiden för luzernerstövarna, gärna tillsamman med motsvarande i Norge för även de sitter i en sjunkande båt. Stövarköparna kan läsa statistik och de senaste årens jaktprovsresultat imponerar inte. Nya idéer och grepp måste till. Jag konstaterar att det är något på gång i Sverige då två vandringspriser tillkommit under senaste året: Axemmys Skallpris och Bo Palmqvists minne, som båda skall premiera drivande hundar. Kanske kan dessa stimulera till ökat deltagande i provverksamheten.

 Det håller inte att låta uppfödarna fokusera enbart på exteriör om vi skall hävda att luzernern skall vara en drivande jakthund. Exteriör är lättast att förändra genetiskt. Det tar ett par generationer. Jag får belägg för detta då jag ser att den norske luzernern Kasper blev bästa hund, BIS, på en utställning i Elverum i Norge, där inte mindre än 720 hundar ställdes ut. Kaspers morfar heter Birk och gener har tydligen förbättrats på två generationer. Betydligt fler generationer måste till om jaktgenerna skall få genomslag. Eller skall vi hämta jaktgener från andra raser? Vi måste se till att lyfta fram individer med de bästa jaktgenerna och avla på dem, men givetvis måste luzerner med arvbara sjukdomar tas ur aveln. 

 Kan också konstatera att Norska Luzernerringen återigen utsett ännu en svensk luzerner som bästa avelshund. Detta året var det David Häggblads Melvin. De två föregående åren var det Mårtenkullens Birk som med framgång spridit sina jaktgener. Grattis till Melvin och David!

Kanske något för svenska avelsrådet att skapa pris för bästa tik och bästa hanhund baserat på avkommornas jaktprovsmeriter.

 Jag hävdar också att det finns bättre jakthundar i Sverige och Norge än i Tyskland och Schweiz. Läste i förra luzernertidningen att Sverige var det land som hade flest luzerner, så varför gå över ån efter vatten. Det är lite av kejsarens nya kläder det här med importer och parningar i utlandet.

 Jag önskar alla luzernerägare God Jakt!

Lars Eliasson, Föllinge

Tilbake til hovedsiden